# Parkbänkspoesi i en dagdrömmares fantasi.

Blanka dokument. Oskrivna blad. Nyfödda barn. Oskuldsfull. Naiv. Blåögd. Oförklarlig prestationsångest och jag vet inte var jag ska. Det finns ingen plan. Jag vill tillbringa mitt liv på en madrass med vita lakan. Öppet fönster, fågelsång. Stearinljus, litteratur och en kaffekopp. Spontana utflykter. De lilla, som blev det som betydde någonting. Som den bussen, som jag aldrig tog. En intensiv roman med ett orättvist slut. Jag borde skriva ett nytt och förverkliga en dröm.