E

Vill inte erkänna de svageter som finns, som hittats som gömts. Timmar passerar i euforiska rus. Jag vill inte landa, aldrig. Ingen får bära mig nu, nu vill jag gå själv. Samtidigt längtar hela hjärtat efter någon att älska. Vi är inte överrens - hjärtat och jag. Vi kan inte fungera utan varandra. Därför håller jag dörren låst en stund. Tänder ett ljus och hoppas, än en gång, att känslan av tomhet ska försvinna tills imorgon.