Jag lever i en värld där vänlighet chockerar mer än knark.

En flicka i sjuttonårs åldern skulle besöka toaletten på en populär, omtalad snabbmatskedja i stockholmsområdet. När hon öppnade dörren möttes hon av en förskräcklig syn. Där på golvet, nedspydd och trasig, låg en s.k. knarkare av högsta klass. Flickan underrättade en ung kille i personalen som utbrast "åh nej, inte nu igen".

Detta är min tolkning av en sann historia som jag fått berättad för mig för många år sedan. Jag minns inte alla detaljer men jag vet att den upprörde mig redan då. Jag kan inte ha varit mer en tio-elva år. På den tiden hade jag svårt att förstå den spontana reaktionen från killen i personalen, men idag känns den inte allt för främmande. Är det inte läskigt när man tänkter på hur avtrubbade vi blivit? Det gäller inte bara den läskigt vardagliga synen på narkotikamissbruk utan även våran syn på våld, alkoholmissbruk och kriminallitet i stort. Hur många reagerar ens i krogkön när någon blir slagen?

När jag ser någon stå och röka en joint passerar det mig som ingenting. Jag har slutat chockeras.

"Jahaja, du knarkar också alltså. Det va som fan. Hur går det med matten nu förresten? Hörde att du börjat ta extralektioner?"

Det mest tragiska är att jag chockeras mer av vänlighet. Det som skulle vara självklart.
Att någon lånar ut sin jacka till den som fryser berör mig mer än synen av några vita linor på en spegel.

Narkotikamissbruk är vardag medans genuin vänlighet är sällsynt.

Om detta är en sanning så borde det vara mer effektivt att jobba på en livsstil som grundar sig på godhet istället för att peta i sig kompliserade, kemiska sammansättningar för att ta sig ur samhällets mediokra mönster.

Att vara en älskvärd människa är mer unikt än att röka gräs.

#Trött i själen

Här nynnar fåglarna Kill bill soundtrack. Staden där alla ögon är blåa.

#Tror du mig inte?

Det här är dagar som inte bara passerar. Att vakna på en madrass hos en vän som sprider glädje vart hon än går. Pressbyrå-latte i vårsolen. Ikväll ska vi ut och fira St. patricks day. Jag tror att jag är lite kär i livet just nu.

#Lyx för syniker i största allmänhet.

Tisdagen den 15/3-11.

Solen skiner och fåglarna skriker - det är sommar!

Bakom tangenterna sitter en flicka med skrattkramp i magen. Hon är road och nöjd med sin dag. Så fantastiska vänner hon har. "Helt otroligt"- Med Gessle dialekt. Idag har hon gått till affären för att köpa glass. Valde bort att inviga våren med en stenhård, gammal Sandwish. Köpte snus istället och gick hem. Hennes vän flög till Rom. Där kan han stanna - sålänge han har underbart roligt och njuter av livet. Efter middagen promenerade hon i kvällssol och blev oerhört inspirerad av totalt oinspirerande bakgrundsmusik. Kvällen har hon tillbringat i Korridor 3, Ekhem. Hon och underbara vänner har skrattat tillsammans; med varandra, åt varandra. Oändligt, oföränderligt, rörande, störande vänskap på en besynnerligt bisarr nivå.

Fred ut, nu är det slut.

#"Visst gör det ont när knoppar brister."

Vi borde vi äta glass.

Välkommen våren!

#Fascinationen över nummer 37

Händer det att du tänker på mig ibland?
Har du sparat några utav våra minnen?
Det finns saker du gjorde som ingen annan kan. Saker som jag hatade, älskade.
Ta mig tillbaka i tiden. Låt mig känna känslan en gång till? I en dröm, vad du vill. Låt mig känna förälskelsen, tilliten, tryggheten, fascinationen, kärleken.
Ta mitt minne utav våran första kyss. Tryck på Repeat.
Jag saknar känslan. Dina händer på mina höfter och mina i ditt hår.
Minns du min röst? Jag tror att jag har glömt din.
Men jag minns, oj vad jag minns; Dina dina vackra ögon, dina mjuka läppar. Vissa saker går inte att förtränga. Gissa om jag har försökt.
Jag vill inte älska dig igen men jag vill känna känslan en gång till.

# Röster som viskar ett vackrare språk

Idag har jag skrattat tills magen gjorde ont. Promenerat längst en bäck, gjort en barkbåt. Köpt 2 kg apelsiner. En söndag i världsklass.

# Parkbänkspoesi i en dagdrömmares fantasi.

Blanka dokument. Oskrivna blad. Nyfödda barn. Oskuldsfull. Naiv. Blåögd. Oförklarlig prestationsångest och jag vet inte var jag ska. Det finns ingen plan. Jag vill tillbringa mitt liv på en madrass med vita lakan. Öppet fönster, fågelsång. Stearinljus, litteratur och en kaffekopp. Spontana utflykter. De lilla, som blev det som betydde någonting. Som den bussen, som jag aldrig tog. En intensiv roman med ett orättvist slut. Jag borde skriva ett nytt och förverkliga en dröm.

#Jag behöver inte mer än att vara allt för dig.

Det är så lätt att tappa bort. Glömma av. Vem man är, vem man var. Det finns en väg tillbaka i Red hot chili peppers-promenader.

Inatt vill hon falla fritt.

Ibland är det okej att existera utan att prestera. Kom ihåg. Jag kan älska dig ändå.

Idag har sängen fått tillåtelse att stå obäddad. Det blir mer äkta så.

Vita åkrar, vita helger, vita lögner. Vackra människor. Vårens bakslag.

#Tandpetarkrig och skönhetsideal

Hon är flickan i boken om psykoser och paraplyer. Blåögd tonårstragedi. Och hennes gummistövlar är trasiga.

#Åh älsklin, inte ikväll. Jag har huvudvärk.

Jag har ingen lust att se dina filmer, lyssna på din musik och fascineras av dina intressen. Jag vill inte hänga med dina polare, inte träffa din familj. Jag vill inte somna ensam tillsammans med dig. Bråka om skitsaker, hata dina ex. Jag orkar inte fråga och ha djupa "preteritumkonversationer". Jag har inte tålamod att älska någon igen.

Jag kanske inte vågar.

Jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill, jag vill.

"Det är inte dig det är fel på, det är mig"

#37 som om rosa post-it lappar inte vore värda någonting.

Stearinljus och mjökchoklad.

Kollat igenom min kalender och insett att jag inte behöver känna mig sysslolös dom närmaste veckorna. Redovisning, inlämning, redovisning. Praktiska måsten får mig att känna mig lite mindre fucked-up.

Är en ärlig chans bättre än ingen alls?

Fredag, Lördag, Söndag. Vårvårvår,

Likt en drink som smakar milkshake och barnkalas.

Bäst att ta tag i någon av punkterna på "att göra listan" och koppla bort hjärtat ifrån mitt medvetande en liten stund.

Del 02 – Min första kärlek

Vad räknas som "den första kärleken"? Är det den naiva barndomskärleken som innebar att dela gunga i klätterställningen och pirriga pussar i mörka rum? Antagligen inte.

Efter 5 och ett halvt år är vi fortfarande vänner. Min första, riktiga kärlek och jag. Vi träffades på min mors bröllop. Han hade en svart skjorta och långt hår om jag inte minns helt fel. Jag var totalt såld. Dagen efter bröllopet åkte han hem. Sorg i hjärtat. Det var inte mycket som pekade på att vi skulle ses igen. Det gjorde vi. Denna gången på hans pappas bröllop. Vi fortsatte hålla kontakten och har gjort sen dess. Med reservation för långa avbrott, då vi inte pratat alls. Under dethär 5½ åren har vi gjort ett flertal tappra försök att upprätthålla en kärleksrelation. Ingen kan säga att vi aldrig försökte. Det är väl så, vissa människor kan man varken leva med eller utan.

Del 01 – Presentera mig själv

Namn: Sarah Norén

Född: 30 December 1992

Längd: 166,5 cm

Vem är hon, Sarah Norén 18 år?

Hon har mahognybrunt hår och gröna ögon. Stora koftor och converse. Guldring med hjärta på högra ringfingret och halsband med sten- och guldsmycken. Läsglasögon och blommiga pyamasbyxor. Tycker om saltlakrits och potatis. Lyssnar på musik som är bra. RHCP. Umgås nästan uteslutande med killar då flickor i hennes ålder gör henne nervös. Trasig flicka. Glad flicka. Tycker inte om sport. Spelar tv-spel på kvällarna och dricker c-vitamin. Snusar. Tycker om våren. Dricker inte starksprit. Biter på naglarna. Skulle aldrig testa droger. Neurotisk. Blir kär i fel killar och undrar varför. Går vidare. Faller tillbaka. Hatar att borsta tänderna för att det är tråkigt. Springer när getingarna anfaller. Uruselt morgonhumör. Kaffemissbrukare. Bättre kan hon inte beskriva sig själv.

E

Vill inte erkänna de svageter som finns, som hittats som gömts. Timmar passerar i euforiska rus. Jag vill inte landa, aldrig. Ingen får bära mig nu, nu vill jag gå själv. Samtidigt längtar hela hjärtat efter någon att älska. Vi är inte överrens - hjärtat och jag. Vi kan inte fungera utan varandra. Därför håller jag dörren låst en stund. Tänder ett ljus och hoppas, än en gång, att känslan av tomhet ska försvinna tills imorgon.

D

Helgen har bjudit på för många timmars sömn och lite för lite kaffe. Mamma vet, jag börjar förstå. I ett rum bland tusen människor.... Samtidigt lyckligast i världen. Idag vill jag tänka på ingenting och bara vara glad. Lyssnar på Americen pie. Imorgon ska jag förstå talen som jag räknar i min gröna mattebok. Snart är det vår. Sen ska jag våga älska en annan människa igen. Sen, senare...

C

Dricker äckligt söt cappuccino i mitt sjukhusgula studentrum. Vardagslyx på hyllan ovanför skrivbordet och blommor i sängen. Manson på skrivbordet och fjärilar i magen.

B

Packar mitt liv för att börja ett nytt. I nutid känns dåtid alldeles för nära. Så jag skjuter undan tills ingenting kan nå mig. Jag eldar upp, bränner ner våra drömmar och tror att jag är fri. Står oberörd i en evighet för att bli berörd, förförd av hans toner ännu en gång. Att älska, att hata. Motsats eller synonym?

A

2010

Nedslagen, utslagen. Upp och hoppa flicka lilla. Måla och dra masonitspik. Läs sagor och snyt små näsor. Packa lådor. flytta. Drick för många öl. Bär tallrikar för pengar och le mot människor du inte känner. Såja stumpan fjällen väntar. Jobba. Andas. Tåget hem. Packa väskan. Flygplan, flygplan. Ät pasta tills du kräks och värm kroppen med thé. Snyt fler små näsor och fotografera Italien. Åk hem, drick mousserande vitt vin den 21 Dec. Fira Jul, fyll 18. Färdigt. Nu - andas.

Mina naiva barndomsdagar flög fram, förbi, in i en vägg och kraschlandade i en rosenbuske.